Ett år till avverkat.

Ja, då har man avverkat ytterligare ett år.
För precis 36 år sen fick jag min Whiplesh skada.
Jag skulle hämta hem min förstfödda dotter från BB hemmet som det hette på den tiden.
Hon låg kvar där några dagar på grund av att hon var så liten när hon föddes, och på grund av gulsot.
Jag fick hem henne den dagen jag fyllde tjugo år.
Det var gåva det.
Lyckan förväckslades fort till skräck, vi hade kört max 2 km. när vi blev våldsamt påkörda bakifrån.
Bilen for iväg 23 meter, och fick precis stopp på bilen innan vi var framme vid kanten av älven. Det var skräckfyllda sekunder, för så fort gick allting.
Med mycke möda och stort besvär fick jag vent mej om för att se hur det hade gått för min nyfödda dotter, som låg i sin innsats bak i sätet.
På den tiden fanns det inga barnstolar för nyfödda.
Hör och häpnad, var hon oskadd.
Polis och ambulans kom snabbt till platsen, så det var att ta sej in i ambulansen för att åka tillbaka till sjukhuset.
Tösen klarade sej helt utan skador, tack och lov.
Nu har jag haft min Whiplashskada i 36 år, och det har jag minnsann märkt.
Skall jag lägga ihop alla dagar med ont i nacken och huvudverk, så blir det många år.

Det är tur att det inte hender så ofta, att man blir påkört bakifrån, för nacken är känslig, och skadorna ställer till så mycke besvär och onödigt lidande.
Ja, nu har jag nog klagat färdigt för idag, och idag är en politikfri dag,
hej o so long, Kesol