Stackars rika människor.

Hörde på nyheterna kl. 1 i natt.
Det mesta handlade om hur mycket dessa stackars rika människor hade förlorat på krisen.
De som hade 12 mijarder eller mer, hade förlorat minst 2 hela mijarder på man.
Men jag kände ingen sympati, eller empati med dom ändå.
Har man tio miljarder kvar så lider dom väl ingen nöd ändå, eller??
De kan fortfarande äta sej mätta varje dag, betala sina räkningar utan problem.

Min tanke går i alla fall till de som levde på gränsen innan krisen, där är det förståeligt med mycken oro, och dålig nattsömn.
Så tyvärr ni stackars rika som har förlorat så mycket, jag tycker inte synd om er ändå.

Jag tycker heller inte att det hör hemma i en nyhetsändning, vem finner någon större glädje i det?
Om ni därimot hade skänkt ytterligare 2 miljarder på man till de som bättre behövde det, då skulle jag bli glad.
Skulle ni komma ner på en arbetslös, eller en sjukskriven arbetares inkomst, skulle ni nog gråta blod, det är verkliga livet för väldigt många människor.
Tänk en annan tanke, om vi arbetare inte fanns, så skulle det också vara betydligt färre miljardärer.

Två tredjedelar av jordens befolkning svälter, så skall man behöva att höra att miljardärena är stora förlorare i krisen.
Har man tak över huvet, aldrig svälter, och aldrig behöver känna oron om pengarna skall räcka till alla räkningar, ja, då lider inte människan någon större nöd.
Hej o so long, Kesol.