Måndagen är till ända.

Ja, det har vasrit en händelserik dag i en kärrings liv.
Vaknade i vanlig ordning väldigt sent.
Kom också sent till vattenträningen, men jag hann med.
Var hemma strax efter två, efter diversa stop efter vägen.
Hade väl varit hemma en kvart, så kom äldsta dottern hem.
Vi beslutade att åka till stan för att handla lite, ja, inget spennande, utan mat.
Kom väl hem vid sjutiden.
På vägen in ringde min läkare, han är såååå bra att prata med.
Det lät som han var tveksam till om jag kom ut i arbetslivet mer.
Han tyckte allt att det var bra mycket fel på det gamla åket.
Hm...
Det stack till lite i bröstet när han sa det, men innerst inne fattar jag ju att det inte kan finnas många arbetsgivare som vill ha en.
Det är lite tråkigt det där, när huvet vill så mycket, men kroppen protesterar.
Det är inte så lätt att få det till att harmonera då.
Men å andra sidan, så hade jag mina hårdaste arbetstid från sex års ålder, tills jag var sjutton. Så jag började tidigt, och det arbetet jag hade då skulle jag aldrig orka med idag, fast jag var så ung då.

Ja, där spårade jag ur lite.
Som sagt så var vi hemma vid sjutiden, lagom att koka nästa kopp kaffe.
Sen började sjukhuset på TV`n, sen tittade jag på Spårlöst, sen Projekt Runaway, och till sist Sex and the City.
Jag gillar dessa programmen.
De två första programmen är ju verklighet, sånt som berör, det gillar jag.
Det tredje är också verklighet, men där är det lärdom och ideer som sporrar.
Det sista programmet tittar jag på bara för att jag gillar dessa tjejer, deras peronligheter.
Deras livsöden och misslyckanden, sammanhållningen.
Jag skulle gärna ha sånna tjejkompisar, Gud va roligt vi skulle ha.
Ja, då var väl kvällen gjord då, då är det väl bara till att dra sej tillbaka,
vill också säga godnatt till mina flickor, älskar er, puss puss.
Till er andra, sov gott, dröm sött.
Hej o so long, Kesol.