Hallänsk hogghumla!?

I morse, när jag skulle inta min frukost på balkongen,
hände något som jag aldrig förut sett.
Jag hade brett ett par smörgåsar,
tog med kaffekoppen.
Mina piller som jag tar på morgonen
låg på smörgåsfatet.
Tre vita piller, och ett orange aktigt.
När jag satt där och tuggade i lugn och ro,
hör jag hur det surrar tungt,
lite bakom mej.
Jag vände mej om för att försäkra mej om
att det inte var en geting.
För var de det,
då är det bara att lägga bena på ryggen och springa,
tänkte jag.
Men det lät ju som om det skulle vara något tyngre.
Det var altså en bauta homla.
Där kan man snacka om trimmad köttbulle,
eller hallänsk hogghomla,
det är vilket som.
Med kaffekoppen kvar i munnen,
följde jag denna humlans gång,
för den kom ju närmre.
Jag tänkte först att den dyker i hallonsylten
jag hade på ostmackan,
men nej, ack vad jag bedrog mej,
för den dök rett ner och tog den orange tabletten,
och sen fortsatte den sin färd.
Jag blev aningen snopen,
och blev sittande med min kaffekopp mot munnen.
Så länge jag såg humlan hade den kvar tabletten.
Jag tänkte, herregud om den får i sej den,
så dör den ju.
Men å andra sidan,
hade den antastat mej,
så hade den ju dött mycket snabbare,
det är då säkert.
Överlever den det,
så lär den inte få värk på länge, iallafall,....
om nu humlor kan få värk.
Ja, hur som haver,
så blev jag bestulen på en tablett.
Skater har man ju hört att de gärna knycker,
men jag har då aldrig varken hört eller sett en humla göra det.
Lite komiskt var det.
Hej o sdo long, Kesol.