Jag är en kräsenfis.

Idag har jag faktiskt bakat bröd,
det är väl andra gången sen jag flyttade hit.
Jag kan inte hjälpas det,
men jag hittar inget gott bröd i affären.
Det är både GI-märkt,
innehåller mycket fibrer,
en del är stenugnsbakad.
Men för mej smakar det likadant alltihop.

Kanske jag är både egenkär och självisk,
men jag ÄLSKAR hembakat bröd.

En annan sak är väl det att jag vet vad jag stoppar i munnen.
Så nu vet ni det, mitt bröd är bäst,
för mej alltså.
Jag sitter här,
samtidigt tittar jag på Hell kitschen,
hade jag haft en sådan chef,
hade jag vänt på klacken och bara gått,
eller tatt mitt nybakade bröd och drämt i huvet på han.

Så skulle jag göra,
men ändå kan jag inte låta bli att titta på programmet.
Ofta är det en maträtt med som de kallar för Wellington,
va fan är det?
Det ser ut som rå lever med smördeg runt.

Är det nån som vet, skulle så gärna vilja veta.

Nä, jag tror jag går och knyter mej,
känner mej, lite seg efter den vakna natten,
men vi hörs väl imorn tänker jag,
då hoppas jag att jag får veta vad Wellington är för noge.
Hej o so long, Kesol.