Återuppstått!

Ja, nu var det länge sedan jag satt här och skrev.
Jag har inte njutit i solen,
som många kan tro,
eller som många gör.
Jag har nog mest lidit.
Jag tycker om sommaren,
med alla blommor, och fågelsång,
men värmen som har varit
gör mer skada än nytta i min kropp.
Jag får så ont,
att jag inte vet vad jag skall ta mej till,
det finns inte ett piller som hjälper heller.
Det blir bara verre för varje år som går.

Ja, det är en konstig kropp en har fått tilldelat sej.
Men men, man kan väl inte få allt här i livet.

Men något litet kanske?

Nu är denna värmeböljan över,
och jag hoppas för min del att det inte blir fler denna sommaren.
Det tar ungefär en vecka för mej att rätta till mej,
så det är inte gjort i brårasket heller.

Förr älskade jag att bada på sommaren,
men det har jag nog inte gjort på ett par tre år tror jag.
Det är väl det att jag inte vet hur det blir efteråt,
då är det bättre att låta bli.

Jag tittade i Aftonbladet på nätet igår,
det har jag heller inte gjort särskilt mycket senaste tiden.
Men det var ingen glädje i det heller.
Det var gruppvåldtäckt,
det var döds skutning i centrala Stockholm.
Det är så otroligt sällan
som man läser om positiva enkla glada saker.

Vi människor pumpas med negativ information flera gånger dagligen,
så nu har jag bestämt mej för att leta goda nyheter att sprida.
För vad hender med människan om man bara får höra negativt,
jo, man blir negativ själv till slut,
och det går inte att säga att man inte bryr sej,
för kroppen och sinnet tar till sej mycket mer än vi anar,
omedvetet.
Så nu är det fram för goda nyheter.

Jag kan börja med en direkt.
Jag skall träffa min yngsta dotter på onsdag kväll,
har inte sett eller kramat om henne sen eviga tider,
inte sen hon flyttade till norrland.
så det skall bli sååååååå underbart härligt.

Jag vet att hon har det bra, så det känns ju gott.
Så nu skall jag inte fylla livet med dagar,
utan varje dag med liv.

Jag älskar mina barn så otroligt mycke,
och jag är så stolt över dom.
Det är absolut det allra bästa som har hent mej i livet.
En gåva som jag får ta del av länge,
och som sprider glädje varje dag på året.

Trots alla svårigheter som har varit,
så skänker mina döttrar mej så mycket gott,
och de är garanterat orsaken till att jag orkar framåt.
Alla barn är en gåva,
vi äger dom inte,
men en gåva som vi skall vårda ömt.
Gör vi det, får vi tusenfalt tillbaka.
Hej o so long, Kesol.