Nu har jag kalasat.

Ja, då har man varit på barnkalas, hos Ingelan.
Det är alltid lika trivsamt.
Det är också sååååå syndigt gott med kakor, bullar, och tårtor.
Jo, tårtor, det är alltid två sorters tårtor hos Ingelan.
Och man vill ju inte verka fin i kanten,
så man smakar alltid på begge sortena.
Det är så gott, så gott.
Det vill ju till att hålla bilringen matad,
det vore väl synd om det bara blev ett sykeldäck kvar.
Hm...
Igår plockade jag ca tjugo liter vinbär,
och på morgonen idag gjorde jag vinbärsgele,
det är gott,
mera sött.
Det blev väl ca fyr, fem liter, det är svårt att räkna ut,
men några burkar blev det.
Tänk sånt där gjorde man alltid förr,
jag plockade blåbär, lingon och hallon så vi klarade oss hela året.
Då hade jag ändå tre barn hemma som var små.
Idag är jag livredd för att gå ensam i skogen,
det kan ju vara så att stora stygga vargen kommer
och vill äta upp mej, man kan aldrig vara säker.
Allting har blivit enklare på något vis,
men det var väldigt roligt för allt man kunde ta tillvara,
och det inte kostade mer än bensin att forsla hem det.
Jag får väl ta med mej mora kniven och stolpa iväg till skogen,
det lär ju finnas väldigt mycket blåbär i år,
då brukar det bli en del lingon också,
men det är ju först i mitten av augusti det.
Jag skulle vilja plocka hjortron,
jag bara älskar det,
men inte som sylt.
Jag får väl passa på när jag åker till norrland
och hälsar på petra o per.

Men där finns det ju björn förståss,
då räcker nog inte morakniven till.
Jag får lura på det en stund.
Nu skall jag göra middag, lättvinnlig sådan.
Det blir färskpotatis, sill och gräddfil.
Det är mums det.
Sen skall jag diska allt efter bärkokningen,
det blir klibb både på bänkar och golv.
Vi hörs en annan gång.
Hej o so long, Kesol.