Vädret.

Det är ju ingen som kan säga annat än
att det är en regnig sommar vi har.
Det är så tråkigt, kallt är det med.
Jag tänkte jag skulle tvinga ut mina
stavar på promenad mellan skurarna,
de har verkligen lägat på latsidan ett tag.
(Stavarna alltså.)

Det är konstigt, går jag för egen maskin,
så får jag ont i höften efter bara ett par hundra meter,
men tar jag stavarna,
så går det att gå betydligt längre,
men de stöar väl upp den skacke kroppen.

Det är gott att vara ute å gå.
Det är skönt så länge det är ljust också,
sen när det blir mörkt,
går jag aldrig, så mörkrädd som jag är.
Ja, då var det väl bara till att klä sej,
och ta stavarna på promenaden.
Hej o so long, Kesol.