Ja, nu har jag haft ett par dygn i total dvala.
Så blir det när väderomslagen duggar tätt.
Är det högtryck på gång,
så blir jag så fruktansvärt trött,
är det lågtryck på gång, så får jag värk.
Snacka om väderkärring.
Det är fibromyalgin som gör att det blir så här.
Nu hann jag vakna till innan lågtrycket kommer,
det var ju tur det,
så jag hann att göra nånting.
Men nu verkar det som Åskar Blixt är på innfart,
så då blir det väl till att ta det med ro några timmar.
Jag vaknade förvånansvärt tidigt idag,
var uppe vid 6-tiden,
och det var ju ett tag sen sist.
Jag vaknade nog skrattande,
jag hade en sånn märklig dröm på morrakvisten.
Jag drömde att jag var i skogen och pockade bär,
jag ville inte gå ensam,
men fick ingen med mej.
När jag var nästan klar får jag se en vildsvins familj framför mej.
Jag blev ju rädd förståss, och sprang iväg.
Jag fick se en stor tall framför mej,
så jag siktade mot den och klättrade upp.
Det var bara det att när jag kom upp i den,
satt där en björnhona och darrade.
Men jag klättrade runt henne.
När jag kom längre upp i tallen satt björnungen där,
men då blev björnmamman förbannad på mej,
för att jag kom emellan dem.
Följden blev att jag gled ner från tallen,
över björnmamman,
när jag kom ner,
sitter vildsvinsmamman och skrattar åt mej.
Då vaknade jag, tittade mej omkring,
sen förstod jag, det var ju nästan så man skämdes.
Men nu i efterhand blev det faktiskt riktigt roligt.
Jag älskar att gå i skogen,
men är livrädd för att stöta på ilskna djur,
men när till och med vildsvinen skrattar åt en,
så kanske det inte är så farligt.
Jag såg en grej igår, som var lite knepigt, så här i efterhand.
Jag satt ute och drack kaffe,
tittade upp mot himmelen, och såg ett flygplan.
Det kom ett annat flygplan från andra hållet,
och det såg ut som om de skulle mötas.
Men så ser man på de vita strecken att det ena planet vejar.
Jag satt en stund och studerade detta,
och undrade om de kunde se varandra.
Sen var det inte mer med det,
men på kvällen fick jag höra på nyheterna
att ett flygplan och en helikopter hade krockat i luften,
så det går tydligen an det med.
Nej nu är det slut på svamlet,
nu skall jag sparka igång dagen.
Hej o so long, Kesol.
lördag 8 augusti 2009
Vaknat.
Upplagd av Kirsten kl. 23:43
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har ungefär lika skumma drömmar som jag har Kirsten.
Det är gött att inte vara ensam om det.Kirsten
Skicka en kommentar