Julbloggen!

Det var värst vad tiden går fort.
Jag har inte skrivit här sen 12. december.
Det är inte det att jag inte har nåt att skriva om,
utan det har varit lite mycke den senaste tiden.
Jag har ju varit med i det som kallas för Multi modala teamet.
Det är ett rehabeliteringsteam,
och faktiskt så tyckte jag att det var kanonbra.
Jag har fått med mej enormt mycket.
Jag såg fram emot detta redan innan jag började,
men att det skulle bli så bra,
hade jag nog i min vildaste fantasi inte kunde föreställa mej.
Men det har också tagit på min tid,
men på ett positivt sett.
Vi hade hemläxor till och med,
det hade jag kanske inte räknat med.
Men det är nyttigt.
Jag rekomenderar det verkligen,
om man vill komma underfund med sin värk,
och sitt levende.
Men man måste definitivt vara intresserad själv,
annars kan det nog bli tråkigt.

Nu är det färdigt med denna kursen,
och nu gäller det att ta tillvara det man lärde sej.
Jag har verkligen fått en nytändning,
och det känns väldigt gott.
Var väl rädd ett tag att jag inte skulle orka resa mej en gång till.
Skam den som ger sej.

Innerst inne har jag aldrid trott annat än att det mesta ordnar sej,
det gäller bara att få det lite längre fram i hjärnbalken,
så man kan använda det i vardagen.

Sen har jag ju gjort en annan sak också.
Jag gick med i Facebook för ett tag sen.
Det var väl tack vare mina döttrar.
Jag var väl lite anti i början.
Jag ångrar inte en sekund att jag gick med där.
Det har gett mej så enormt tillbaka.
Det ploppar upp släkt hela tiden,
och det är så roligt.
Mina syskon, deras barn, det är så roligt,
jag har för mej själv funderat och funderat,
i så många år,
hur jag skall kunna få tag i dem,
var de bor.

Men detta har löst sej, bara genom att gå med i Facebook.
Det är helt otroligt,
nu är släkten snart komplett,
och det är en fantastisk känsla.

Tenkte härom dagen att jag skulle blogga lite politik,
men det har änna runnit av mej.
Det är ju väldigt mycke som hender där med,
bl. a. försäljning av Sveriges två bilföretag,
men kom på det nu att de är ju inte svenska längre.

Det är den fantastiska globaliseringen som gör allt detta,
för en del bra,
för andra sämre.
Det är ju inte så svårt att räkna ut vem som är vinnare,
och vem som är förlorare.

Men det är stopp där,
jag vill inte ta bort den goda känslan jag har fått med återfunna släktningar,
med att diskutera politik,
för jag blir nog bara upprörd då.
Det handlar ju om att ta tillvara det goda i livet,
det är precis vad jag prioriterar nu.
Nu tror jag att jag skall sätta mej och mumsa på lite julmat,
det e gött det se.
Julkram till er alla, Kesol.