Avslut på 2009.

Ja, jag vet, det är i senaste laget,
men jag måste göra min summering på 2009
innan jag kan gå igång riktigt på 2010.
Så konstigt det kändes att skriva det då.

-09 var ett hendelserikt år,
om inte rent ut sagt, turbulent år.
Det var detta året som världen drabbades av svår kris på alla plan.
Men min undran är,
om det hade behövt att bli så illa?
Eller är det sånt som hender,
och man inte kan styra över.
I mitt huved ringer det varningsklockor hela tiden,
marknadsekonomi, globalisering.
Det sitter alltså ett fåtal människor och spekulerar i pengar,
det är det samma som,
mer skall mer ha.
Så blir det bluffar på bluffar,
någon tar ut en massa pengar,
gömmer det i penningvänliga länder,
och braket blir ett faktum.
Om de styrande nu är så mycket för globalisering,
varför måste vi då ha gränser mellan länder.
Det vore väl bättre att alla på jorden delade lika,
ingen svält, inga miljonärer.
Det vore väl det bästa i så fall.
Nästa fundering blir ju automatisk,
vem fick betala summan av kalaset.
Jo, det är ju i vanlig ordning arbetarna.
Den som det slår hårdast på får betala det högsta priset,
fast det nog inte finns en enda arbetare som var orsaken till krisen.
Sånt kan jag inte få in i mitt huved,
var rättvisan ligger nånstans.
Jag tänker på Volvo och Saab i första hand,
eftersom det är två av de största arbetsplatserna i västsverige.
Ja, de var ju svenska en gång i tiden,
sen amrikaniserades de,
och nu har Volvo gått till Kina,
och vad jag förstår så skiter väl GM fullkomligt
i vad som händer med Saab.
Det är åter igen bara pengar det handlar om.
Inte hur många som blir arbetslösa,
eller hur många som får gå ifrån hus och hem.
Nej i mina ögon är det hela ett spel för gallerian.

Jag summerar år 2009 med att den lilla människan
får åter igen betala för vad den rike skördar.
Det bästa är nog att skicka en 47 i röva på hela det styrande gänget,
och släppa in lite vanligt folk.
95% av de som sitter i i regerings ställning,
och för den del innan de kom in,
är miljonärer.
Jag kan förstå att de inte kan fatta vad det innebär
för en arbetare när det blir kris.
De som får betala är våra skolbarn,
vården,
och för de äldre som engång slet och byggde upp vårt samhälle.
Nu kanske jag har gnällt som bara den,
men för mej är det viktigt att människor har samma rätt att leva gott,
som de gör de med stora inkomster.

Undrar hur det skulle se ut här om alla under en månadsinkomst på 20 000,
helt plötsligt skulle lägga ner arbetet,
låt säga i en dag till att börja med,
då blir det inte lätt för den rike att klara sej.
Jag menar det kan ju upprepa sej.
Bara en tanke som slog mej.
Jag kan egentligen inte förstå en del heller,
som gärna vill skryta om sina miljoner,
samtidigt som man ser att människor svälter ihjäl.
Jag skulle skämmas om det hade varit jag.
Nej, nu har jag gnällt klart,
men det känns gott efteråt.
Natti, natti, Kesol.