Har ni någonsin tänkt på hur mycker besked ögon kan ge,
på en människa.
Jag har lite för lätt att titta folk som jag inte känner,
rätt i ögonen.
Men ändå så litar jag kanske inte fullt ut på att det jag ser,
fast det väldigt ofta stämmer.
Man kan se både snällhet, elakhet, osäkerhet
och mycket mer i det första ögonkastet.
Jag har sett det så många gånger,
ändå tar jag ingen större lärdom av det.
Varför?
Ja, det måste väl bero på att jag helt enkelt
inte litar på min intuition,
och det är ju ett stort problem i sej,
så då får jag väl helt enkelt tänka om,
och lyssna på mej själv.
Jag gillar sådanna här saker.
Det gäller det samma som att tänka positivt.
När man gör det,
så är det som om problemlösningen blir mycke enklare.
Ett nej blir oftare ja,
ett handlande får ofta större kraft.
Jag har ofta varit väldigt positiv när det gäller andra människor,
men ofta negativ när det gäller mej själv.
Jag har under en tid nu vänt på allt negativt,
och gjort det till något positivt,
innan jag tar ett beslut,
eller innan jag skall göra en sak.
Jag ger mej inte på någonting förrän jag har en klar
positiv känsla om det hela,
och faktiskt, det fungerar på ett helt annat plan.
När svaret eller det slutgiltiga kommer,
vad det nu än gäller, så blir man lite förvånad,
fast mer glad.
Så det är ju ingen nackdel precis.
Lite djupa tankar så här på söndagseftermiddag,
men tyckte det var skoj att dela med sej av detta.
Kanske ni tror att jag har fått en liten knäpp,
men ikke,
så är inte fallet.
Prova gärna,
det är intressant,
Hej o so long Kesol
söndag 24 januari 2010
Ögonkontakt
Upplagd av Kirsten kl. 04:36
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar