Kan det vara så?

Vid två tillfällen har det kommit till mej,
och så klockrent varje gång.
Att jag skall föreläsa,
om det som blev mitt liv.
Jag har under några år funderat på detta,
då jag första gången fick det till mej,
av en kvinna som jag aldrig hade sett förut.
Träffade henne några gånger,
och kände en djup respekt för henne.
Hon tyckte jag skulle föreläsa om detta,
och nu några år efteråt,
får jag samma påstående igen,
av ytterligare en kvinna som jag respekterar mycke.
Är det tillfäldigheter,
eller är det så att jag skall ta detta på allvar.
Det är en tanke som har malt i mitt huvud så länge.
Jag tror mej veta att det kan gagna många,
det kan hjälpa andra,
och det kan vara bra för min egen del.
Ni kanske tycker att jag pratar i gåtor,
men det kommer mera sen när jag får bestämt mej för vad jag skall göra,
eller kanske när.
Ni som känner mej,
vet att min uppväxt var ett rent helvete,
lindrigt sagt.
Kan det hjälpa andra,
så är det mycke vunnet,
kan det hjälpa människor som jobbar med människor,
eller som studerar till,
ex. socionomer, psykologer, eller liknande,
ja då är det mycke vunnet där också.
Jag skall tänka lite till,
så hör jag av mej sen.
Ha det så bra så länge,
kram Kesol.