Är jag en som retar mej på allt?

Ja, idag satte jag på nyhetsmorgon på TV4.
Det är säkert ett par år sen sist jag såg det.
Jag tröttnade, och när jag såg idag, så kan jag förstå varför.
Nu är det ju enormt tryck på det kungliga brölloppet, och det är förståeligt.
Men TV`n hade väl inte varit på mer än fem minuter,
så hör jag hur reportern,
hon undrade om det skulle finnas någon möjlighet att det blev en kunglig bebis inom ett år. Vilken jäkla fråga, skall det vara nödvändigt att veta nu?
Det som var frågan var ju om det kunde bli något på grund av den stressen de utsätts för nu.
Blir inte stressen större av denna nyfikenhet?
Det är otroligt vad mycket en skall behöva lägga sej i bara för att kungligheter gifter sej.
Själv tycker jag att det är roligt att de skall gifta sej,
men det som är mest roligt är att de får gifta sej med varandra för att de älskar varandra,
för det är väl ändå det som är det viktigaste.
Sen att det åter igen kommer in såkallat rött blod i det blåa,
är väl ingen nackdel heller,
så slipper de vara släkt med varandra, det är ju inte fel.

Nog om brölloppet, det är en annan sak också.
Jag har under en tid haft brevkontakt med en kille, en politisk intresserad kille.
Han tyckte att det var roligt att disskutera med en kvinna som var intresserad av politik med. Det har aldrig varit något mer än disskutioner per brev,
eller mail, så vi har aldrig träffats.
Vi har pratat i telefonen med ett par gånger,
senast i början på veckan, då han talade om att det var roligt att prata med mej.

Så fick jag då ett mail som jag skulle svara på,
och det var bland annat frågor om varför högern ligger så bra till,
trots att så många hade så mycket att klaga på under de fyra åren som gått.
Jag svarade ärligt vad jag tyckte, att för att höja siffrorna för sossarna,
så måste nog Mona Sahlin lämna sin post,
till någon som har mer förtroende av folket.

Där gick gränsen, jag fick ett brev här om dagen,
där det stod att han nog inte kunde ha någon mer kontakt med mej,
för jag var för hård, och särskilt mot det kvinnliga släktet.
Jag kunde inte annat än att skratta lite.

Mona Sahlin var nog hans stora idol, och man trampar inte på en mans idol.
Det hela för ju med sej mer frågor och funderingar.
Här är en kille som gillar när kvinnor säger vad de tycker,
men samtidigt då, om jag nu trampade han på tårna,
så är man en hård människa, då är jag tillbaka på ruta ett,
en kvinna skall veta när hon skall tiga.

Men tyvärr, så kom jag in i trotsåldern väldigt sent,
och jag kommer aldrig mer att tiga,
jag vill inte leva under de premisserna att vara på min vakt.
Den tiden är förbi för mej.
Men det retar mej att det skall låta så väldigt bra i början,
men trampar man på tårna, eller säger vad jag tycker,
ja, då är jag en hård människa.

Hade denna man känt mej, så skulle han veta att jag är allt annat än hård.
Men det får då bli hans förlust.
Det finns mycket mer sånt här som retar mej,
men det blir inte mer idag,
för nu har jag annat för mej.
Ha en bra dag där ute,
och glöm inte kramarna,
hårda Kesol.