Vilken underbar tid det är nu.
Jag njuter av att sitta på farstutrappen och dricka morgonkaffet, och röka.
Nu en tid har det varit mycket om våldtäktsförsök, på Facebook,
och jag kan inte låta bli att fundera över detta.
Det gör så jäkla ont inombords varje gång jag läser om dessa övergrepp.
Vad är det som rör sej i huvuden på dessa människor,
som anser sej ha rätt att göra andra illa.
Även om de har växt upp med misshandel, och övergrepp själva,
så måste väl även de vara såpass upplysta i detta samhället,
att de förstår att det är fel det de gör.
Det gör mej så ont att veta att det går massor med människor i samhället och är livrädda för att detta skall hända dom.
Det finns massor av människor som på ett eller annat vis har blivit utsatta för en sådan människa.
Dessa människor som är, eller har varit utsatta,
går kvar med skamkänsla.
Varför????
Jo, för det är så tabubelagt, detta med våldtäkter,
men både skammen, och det tabubelagda skall överföras på den som är skyldig.
Jag tror att det ända som hjälper är att hänga ut bilder på dom som inte kan hålla sina fingrar i styr.
Häng ut bilder på förövarna till offentligt beskådning.
Låt människor få lov att tala om vad de känner,
släpp loss frustrationen,
så att den som är utsatt kan få känna att den personen verkligen har stöd.
Så kan den få känna hur det känns, den som har utfört dessa handlingar.
Jag tycker det är stor synd och skam att vi år 2010,
kan konstatera att våldsbrott ökar, både mot kvinnor och men, mot barn och gamla.
I detta moderna samhället som vi lever i,
där vi kan flyga till månen,
vi kan forska,
och få fram de mest fantastiska uppfinningar,
men vi kan inte leva sida vid sida, i rädsla för att bli överfallna.
Va är detta för värld???
Till alla er som på något vis har varit utsatta för våld och övergrepp,
ni finns i mina tankar, sök hjälp, ta emot hjälp,
för jag vet precis vad ni går igenom.
I en sådan traumatisk händelse, är ensam inte stark, tro mej,
kram till er alla goda människor, Kesol.
torsdag 17 juni 2010
Tankar.
Upplagd av Kirsten kl. 01:07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar