Börjar bli sugen!?!

Ja, jag snackar mat alltså.
Jag längtar efter en biffstek med stekt lök,
och stekt potatis.
Är det inte typiskt?
Jag har nog inte ätit det på ett par år,
men just nu längtar jag så fruktansvärt mycket efter det,
och det är väl för att det inte finns en chans att äta det nu.

Nu har det gått några dagar sen jag hade så ont i galla,
men jag kan fan inte äta nåt större ännu.
Provade med potatis, lätt stekt torsk, och råriven morot.
Magen har molat och malt hela natten,
nu börjar det bli bättre,
men det är snart 24 timmar sen jag åt det.
Så det var till att återgå till Modifast igen idag.
Det är inte det att det smakar illa,
men jag vill tugga, och inte bara halsa.
Måtte detta bli bättre innan jag skall operera bort denna sten som ligger och stör.
Enda fördelen är väl att jag går raskt ner i vikt.

Detta är inget trivsamt liv för en matmor,
och en matälskare, det är ett hårt straff.
Det vill till att sätta både hjärnan och händerna i arbete hela tiden,
så en inte tänker så mycket på det.
Kanske skulle ge mej på att måla sängkammaren också,
färgen finns,
men sängen är inte rolig att flytta på.

Rummet är redan litet,
så det hade väl fått blitt så att jag fick skruva isär allt,
för att komma åt.

Jag är fortfarande inne i den perioden att jag tycker det är lite trist att vara singel,
konstigt,
det brukar bara hjälpa att tänka på det som varit,
så går det över,
men det tar visst lite längre tid denna gången.
Hade varit gott att få ligga på armen en stund,
och få klaga lite på att det gör ont och så.

Undrar om det är typiskt manligt eller kvinnligt?
Jag måste skriva så,
utav en speciell anledning,
och det kan jag berätta om vid ett senare tillfälle.
Jaja, det finns säkert inget ont,
utan att det har något gott med sej.
Så pratar en riktig optimist, eller hur?
Jag ville bara klaga lite idag,
så jag får väl försöka sy färdigt dessa förgjordade gardiner.
Arbetslust finns det,
men det är sämre med orken.
Men vi höres väl snart igen.
Kramar till er, Kesol.