Kärlek är ett starkt ord. Det är väldig många tankar som far runt i mitt huvud när jag säger ordet. Vet jag egentligen va det betyder? När jag tänker på mina barn o barnbarn, är det kristallklart. Ser jag havet, en vacker plats i naturen, den vackra fågelsången, ja det är också kärlek, i en annan form. Kärlek till en man, ja, då börjar det bli lite knepigt. Önskar att det inte va det. Det finns par som levt ihop i massor med år, och de är lyckliga tillsammans fortsatt. Det är strålande, jag blir glad långt in i själen när jag hör det. Däremot kan jag inte förstå hur det går till. Jag tror att min syn på kärlek är ganska normal så sätt. Mycket är bra, allt är inte hela tiden rosenrött. Man blir osams ibland, och man säger förlåt för sina fel. Helt OK. Varför känner jag då bara rädsla i ett förhållande, var är min trygghet där? Jag har aldrig känt att jag har haft samma värde som den jag bott med. Under mina 66 år, och flera förhållanden har jag fått en enda födelsedagspresent, det blev så jävla snopet, så jag visste faktiskt inte riktigt hur jag skulle bete mej. Det har alltid slutat med att jag tröttnade på att känna mej som en hushållerska. Är jag inte värd mer än det, så kan jag lika gärna bo själv, och få fred i mej själv. Vad grundar då allt detta sej i? Jag tror att en människas start i livet har enorm betydelse. Den trygge starten fick jag aldrig någonsin. Mitt helvete började när jag var fem år. Pappa tog livet av sej, mamma klarade inte av alla barnen hon hade producerat. Det blev barnhem o fosterhem för min del. Barnhemmet var ingen bra plats, fosterhemmet var, ja, jag vet inte ordet för den platsen. Det var mycket mer än ” under all kritik”. Där ödelades all tro på kärlek, trygghet o glädje. Under mina 11 år på helvetesplatsen, dog jag invärtes. Att försöka bygga upp ett liv efter detta, har minsann inte varit enkelt. Idag har jag mycket kärlek inom mej, men ingen att ge den till. Den kärleken jag har till min lilla kärnfamilj, den finns där, den kan ingen människa i världen rucka på. Så nu är ju frågan: finns det kärlek, ja det gör det🥰. Kan jag ge kärlek? Ja det kan jag🥰. Kan jag ta emot kärlek? Nja, det vet a fan. .........jag avvaktar nog🤭avslutar inlägget med, massa ljus o kärlek till er😘
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar