Det är måndag morgon,och mitt huvud känns så tungt.

Ja, idag är jag både tung och seg.
Inte på grund av en våt helg, men på grund av många mil sedan fredagen.
Då var vi i Borås, hem sen och sov några timmar, sen bar det av till Blixtorp.
Det ligger en liten bit från Hjo.
Jag visste redan på förhand att det skulle bli tufft, men nu är det gjort.
Taxishåför kan jag aldrig bli, sitta så länge är ingen höjdare.
Jag hatar att ha ont i kroppen.
Det är fruktansvärt frustrerande att vilja så mycket, men att kunna utföra så lite.

Nu har jag snart fått ordning på mitt hobbybord, där brukar jag kunna sitta några timmar.
Det är skönt att fördriva några timmar på dygnet, för det går otroligt långsamt att bara vänta på att det skall bli kväll.
Jag vet inte varför jag väntar på kvällen, för den är egentligen inte bättre än dagen.
Jag skall nog börja måla lite askkoppar, för det är det många som har frågat efter. Jag har samlat så många idéer i huvet under några år nu, så det skall bli gott att förverkliga lite, så jag kan tömma lite ur hjärnan.
Det kanske är därför jag går med så mycket huvudverk.

Jag är bjuden på studentfest om några veckor, jag tror jag skall förverkliga en av mina idéer till present.
Vad det blir, ja det får ni reda på efteråt.

Nu har jag precis haft ett långt samtal med min handläggare på försäkringskassan.
Han är förbaskat bra, måste jag säga.
Han är ingen paragrafryttare, utan helt mänsklig.
Försäkringskassan har under det senaste året fått mycket kritik, men jag är säker på att allt inte beror på personalen som jobbar där, det har garanterat med besparingar att göra där också.
Det är väl drömmen för arbetsgivaren att få så mycket som möjligt utrett, med så lite personal som möjligt, för att förtjänsten skall bli så stor som möjligt.
Staten är ju också en arbetsgivare.

Jag undrar var det skall sluta i samhället, med den fruktansvärda stressen som råder överallt. Det är ju ganska logiskt att det inte kan fortsätta i det oändliga, för det finns inte många kroppar och själar som står pall för det trycket som råder nu.
Om man sätter sej ner en stund och funderar, så är det ju inget liv att leva.
Vi har ett relativt kort liv att leva, och det skall vi stressa ihjäl, vilken tillvaro.
Jag önskar att människan kunde ta ordet SOLIDARITET i sin mun, och tänka på vad det betyder, sen kan man slå upp det och läsa vad det betyder.
När man har kommit till klarhet med det, kan man ta ordet KAPITALISM, grunda på det ordet, sen slå upp det, och se vad det betyder.
Från det är det ganska lätt att se vilket ord vi lever under, och förhoppningsvis vilket vi vill leva under.
Kapitalism och globalisering är det som råder, men vart leder det någonstans?
Jag tror stenhårt på ett socialistiskt samhälle, där de flesta har det drägligt, och inte som nu, där ett en del besitter all makt(pengamakt), och resten av befolkningen är deras slavar.
Denna krisen vi nu befinner oss i är ju orsak av kapitalism, och globalisering.

Ett land som Sverige, skulle kunna vara självförsörjande inom många olika områden, och ett självförsörjande land måste väl ändå vara det bästa, så oberoende som möjligt.
Det är det bästa för vanliga människan, då kan det inte vara fel för landet heller.
Men som det är nu, så bestämmer vi ju ingenting längre.

EU skall till och med bestämma hur gurkan, jordgubben och bananen skall se ut, det är tunga viktiga frågor, eller hur?????
Jag undrar hur länge vi nordbor tiger, vi är ju kända för att vara ett tigande folk, det skulle vara Frankrike detta.

Nu skall jag gå och lugna ner mej lite med lite mat,
hej o so long, Kesol