En lång dag.

Ja, nu är klockan 22.45 när jag börjar skriva.
Egentligen borde jag kasta mej hejdlöst fort i säng, men så gjorde jag en ganska vanlig tabbe, IGEN.
Efter drygt förtio mil på vägen, avslutar jag med en smarrig pizza, för jag var ju så hungrig.
Men det är ju helt förkastligt, för vem orkar att lägga sej med magen full i mat?
Inte jag i alla fall.
Jag somnar best om jag är lite lagom hungrig.

Det började med en mycket dålig nattsömn.
Jag kanske sov tre timmar inatt.
Idag hade jag lovat en av döttrarna att jag skulle köra till Borås för att hämta en soffgrupp hon hade köpt.
Jag skulle köra eftersom vi hade kärra med.
Det är helt okej, men felet man gör är att man stressar fram till målet, så käka under tiden är ju inte tänkbart.
När vi hade lastat på två stora kollosser till sofför, ja, då vill man inte lämna kärran obevakad, för innehållet kan ju lätt försvinna.
Så därför blev det så, när kärran var tömd, åkte vi iväg och åt, men då var klockan också hunnit att bli 21.

Men jag får väl hålla igen på det goda ett par dagar, så jämnar det väl ut sej.

Ja, idag var det Borås, och i morgon bitti far det iväg till Blixtorp som ligger strax utanför Hjo. Hör och häpnad, vi skall hämta mer möbler.
Jag är sjåför, och de andra bär.
Det är rättvis fördeling.

Nu är jag trött, så nu tänker jag krypa ner i sänghalmen.
Kudden väntar, he, he.
Make love, not war.
Hej o so long, Kesol.