Arbetarens frihetsdag.

Ja, idag har det varit arbetarens frihetsdag, och mina tankar går till alla de som inte har en chans att vara lediga.
Det finns ju jobb som aldrig kan stå still, och då tänker jag inte på att Ica, eller Konsum måste vara öppet.
Nej i första hand går mina tankar till alla som jobbar i vården bl.a.
Ja, vad har jag gjort en sånn här dag?
Egentligen borde jag kanske varit ute och demonstrerat, men det är inte min grej riktigt.
Jag hörde lite av Lo chefens tal, och jag måste nog säga att det var ynkligt.
Hon kanske fortfarande tror att hennes förtroende bara har naggats lite i kanten.
Om hon var vaken idag, så borde hon förstå att det är nog djupare spår än så, som det vanliga folket känner.
Sen sa hon att vi inte fick glömma att hon faktiskt är gammal undersköterska i botten, och dessutom kvinna, så vem skulle kunna överta hennes plats som Lo bas.
Vem tror hon att hon är????
Jag tror att det ligger till på det här viset:
När de väl har kommit innanför portarna till den högre makten, så är det som allt gammalt stannar utanför portarna.
Passar inte gallorserna dit de kommer, så blir de utfrysta.
Det finns ju exempel på detta, vår förre stadsminister var väl inte alltid så snäll mot yngre nytänkande politiker.

Om jag inte minns helt fel, så hette han som grundade Arbetarpartiet Solialdemokraterna, August Palm.
Han var väl en tysk man som tidigare varit vänsterman.
Han bildade AS för att just arbetaren skulle få en bättre status i samhellet.
Det var den mannens idiologi som skapade alltihop för arbetaren.

Socialdemokratin har ju varit väldigt stark i Sverige under många, många år.

De borgeliga har sin idiologi, och vänsterblocket har sin, så borde det vara.

Den idiologin man skaffar sej, blir ju liksom fastetsad i ens hjärna.
Så är det med mej, och jag vet att jag inte är ensam on det.
Jag kan inte förstå hur ens idiologi kan ändra form, för då finns det ju ingen.

Jag kommer ihåg när borgarna tog makten efter sossarna hade suttit 44 år vid makten.
Jag bodde i Västgötland då.
Jag kände en kvinna som då var i 60-årsåldern, vi satt och tittade på nyhetssändningarna. Torbjörn Fälldin hade placerat sej på stadsminister stolen.
Med pipan i mun sa han:
Ja, nu skall vi vädra ut byråkratin ur huset, sen tittade han mot ett öppet fönster där gardinerna vajade.
Kvinnan som jag kände hette Gretha, och precis när Fälldin yttrade dessa ord, tänkte jag att nu spricker nog Gretha av ilska.
Hon formligen stutsar upp från stolen, ilsket kommer det bara några stönande ur hennes mun. Hon var så jäkla arg, så hon fick inte fram ett enda ord på en bra stund.
Lite skrattretande var det faktiskt.
Röd som en pion, och smått studsande klemmer hon fram till slut:
Är det bättre att få in fåraskiten då??
Men då brast det för mej.
Men det var kvinna som verkligen levde för sin idiologi.

Det jag vill ha fram är att en idiologi kan inte svänga som kappan för vinden.
Det man tror på det kämpar man för.
Själv tycker jag att hela sosserörelsen är alldeles för långt åt höger, det hade ju i prinsip räckt med ett parti idag, för de flästa drar åt mitten.

Jag minns så mycket som man kan tacka sossarna för.
Bland annat, lönerna som höjde sej nästan till det dubbla i mitten på 70- talet.
När jag flyttade till Sverige fick jag jobb på ett spinneri.
Jag jobbade tvåskift.
Jag hade ca 5 km till jobbet, det fick jag vackert promenera.
Lönen var på ca 475 kr. pr. månad, och då var skifttillägg inräknat.
Men jag kunde försörja både mej själv och min äldsta dotter på det.
Men det var absolut inget överflöd, men vi var mätta varje dag.
Jag hade en tvårumslägenhet, som jag betalade ca 280 kr. pr. månad för.

Så ni som är unga idag, och läser detta, kanske kan förstå att vi i min ålder och äldre, har sett så många förändringar genom åren, och fort går det.

Politiskt sätt tycker jag att de bästa åren var början på 70-talet, sen hela 80-talet, och en bit in på 90-talet.
Sen har det bara gått utför, och jag är rädd att botten inte är nådd ännu.

Nu skall jag ta mej en nybakad bulle, ett glas mjölk, lite piller för den stele kroppen, sen är det fan i mej godnatt.
Hej o so long, Kesol