Förlåt levern!

Ja, då var det som vanligt igen.
Vaknade helt bönnstel i kroppen.
Jag fick ett nytt piller för min fibromyalgi,
för några månader sedan.
Den gjorde susen på många vis,
ett tag, för jag blev väl mest trött av den.
Sen var det muntorrheten,
jag var som en ökenstorm i munnen.
Men det värsta av fibron höll sej borta,
tills för ca fjorton dar sen. Då fick jag med besked,
från vänster fot och ända upp till midjan.
Det sved på den delen av kroppen,
så jag visste knappt var jag skulle göra av mej.
När jag skulle ut och röka, och det blåste lite,
så gjorde det så fruktansvärt ont.
Det gjorde ont att gå, sitta, ligga,
ja till och med att bara stå.

Men det lugnade sej till slut, den gången också,
det brukar att hålla i sej i ca en vecka.
Idag när jag vaknade kändes det som
om jag hade gjort världens träningspass,
det är som att vara mörbultad i precis hela kroppen.
Jag känner varenda muskel idag, tror jag.
Det är sånna här dagar som det är gött att vara ensam,
att inte ha någon karl som skall fram å stryka sej,
för då sitter hurringen fruktansvärt löst i luften.
Så idag går det nog ner maxdosen på verktabletter,
så därför vill jag be min lever om förlåtelse,
för idag blir du fullproppad med kemikalier.
Men annars är det bra, och det får man väl vara glad åt.
Hej o so long, Kesol.