Det har varit en märklig natt,
för en gång skull var jag redigt trött i normal tid,
i går kväll.
Jag släkte ner här vid halv tolv,
och somnade innan Karlavagnen var slut.
Sen vaknade jag klockan halv två,
det var någon som öppnade en dörr,
stängde den,
låste den,
låste upp den,
öppnade den.
Ja, så hende flera gånger på raken,
och det var inget tyst förfarande.
Det hördes nog på hela denna gården.
Jag tänkte kanske det var inbrott nånstans,
så jag gick upp och kikade.
Det var folktomt,
och svart överallt,
förutom på ett ställe,
så jag förstod snart vem det var,
för de har aldrig kunna stängt en dörr normalt.
Jag gick då och la mej igen,
skulle precis in i drömmarnas land igen,
då någon ställer sej och skrattar högt och ljudligt,
när klockan är närmre två på natten.
Sen var det kört för min del,
jag har legat och vritt mej i denna säng,
så när jag gick upp,
var lakanet som en korkskruv i sängen.
Kanske är jag väl känslig för ljud,
jag vet inte,
men det är så fruktansvärt störande
när inte människor tar hensyn till varandra.
Det är inte utan att det skall bli väldigt gott
å flytta till landet igen,
jag hör nog hemma där.
Jag har försökt att meditera här,
men det går inte,
när det aldrig är lugnt.
Det är så gott att meditera tycker jag.
Vet ni att tjugo minuters meditation,
är samma som åtta timmars djup sömn,
så det kan inte vara helt fel.
Nu är det snart åskväder här,
då vill jag stänga ner datorn,
jag har upplevt så mycket när det gäller åska och blixtar,
så jag har stor respekt för det.
Magen kurrar med,
den behöver väl lite frukost o piller,
men vi hörs nog senare.
Hej o so long, Kesol.
onsdag 22 juli 2009
Jag vill sova!
Upplagd av Kirsten kl. 03:33
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar