Mörn!

Ja, då var en natt till slut,
den har jag tillbringad vaken.
Det är helt otroligt alltså.
Om man av någon orsak tvingas att vara vaken en natt,
så kommer det alltid en period mitt på natten
som det med nöd och näppe går att hålla sej vaken.

Jag minns när jag jobbade på Ringhals,
alltid klockan tre på natten var det som jobbigast.
En natt var helt hopplös.
Jag ställde mej upp,
för jag tänkte att jag kan ju inte somna om jag står upp,
men jo då, jag lyckades med detta.
Jag hade en smal passage mellan skrivbordet, och väggen.
Jag tänkte om jag ställer mej där
kan det i alla fall inte henda nogot.
Men jag lyckades att somna stående.
Jag slog knäskålarna rakt i skrivbordet,
när kroppen vek sej,
och jag skall tala om att de knäna gjorde ont ett bra tag efteråt.

Så kommer då en natt som denna natten,
jag var trött som bara den.
Gjorde mej iordning för natten, och la mej.
Sen är det lögn att sova,
det är som om sängen innehåller nåt som säger,
glöm det här skall inte sovas.
En, två och tre timmar går, sen går jag upp,
då är ögonen torra som fnöske,
ja, då är det ju lika bra att droppa dem,
när man ändå fick gå upp.
Tar en cigg. till,
och känner att nu börjar jag nog känna mej ganska trött igen.
Men nej.
Klockan tio i fem tänkte jag att nu kan det fan i mej kvitta,
det är lika bra att gå upp.
Men se då somnade jag.
Så det skall jag säga till mej själv nästa gång det blir så här,
för då somnar jag tydligen.

Ja, det blir en seg dag,
men det får ju gå.
Inte blir man kanske piggare av att titta ut heller,
för regnet det bara öser ner,
och jag blir så blöt om både skor och fötter.
Hej o so long, Kesol.