Semestertider!

Ja, nu har Jessica och jag varit på Torp och handlat.
Hon ringde mej vid middagstid och frågade
om jag kunde följa med henne,
och jag tenkte att likaväl som att sitta och glo
på väggarna så kunde det vara roligt att komma ut och träffa lite folk.

Det var precis det vi gjorde,
för jag har nog aldrig sett så mycke folk därinne.
Men det är klart, om man hade tenkt efter före,
så kunde man ju förstå det.
Det är semestertid, dåligt väder och löningsdag.

Vi fick då parkerat långt borta vid Bauhaus,
det var ren tur.

Jag tenker på Kulis,
han sa en gång för några år sedan,
när vi var på Tanums strand och dansa.
Där var också en sånn kväll med otroligt mycket folk.
Så när han hade spanat över läget en stund,
säger han lika lugn som vanligt,
att i kväll vill det till att slicka sej om rätt mun.
Ungefär lika trångt var det på Torp idag.
Det var inte utan att en tanke gick till Kulis,
jag gick nog med ett lite leende på läpparna en stund.
Men jag aktade mej för att slicka mej om munnen.

Tänk om en ända människa går på ett sådant ställe
med Svin influensa symtom,
då är det inte så konstigt att smittan sprider sej med fart.
Egentligen skall man kanske undvika de ställena nu.
Eller så blir man härdad.
Ja ,Jessica fick i alla fall handlat, även jag.
Jag handlade 5 kilo vetemjöl,
så nu får det fan i mej räcka denna månaden,
det får finnas grenser på slöseriet.
Jag måste faktiskt unna mej en sak till som jag glömde på Torp,
vem kan leva ett liv,
eller en dag utan mjölk.
Inte jag i alla fall.

I morgon kommer en veninna hit,
hon skall titta på The Phantom of the Opera med mej.
Då får jag ju en anledning till att titta.
Men hon får bara titta på han,
den karln är min,
världens mysigaste man.
Det är synd bara att man inte är tjugofem år yngre,
och trettio kilo lättare,
för då jävlar hade jag slått till.
Ha, ha.
Önsketenkande käring.
Nej, jag får väl gå ner till affären,
mellan regndropparna,
så jag får inhandlat livets dryck.
Hej o so long, Kesol.