Blaskevär.

Ja, så har då den bohuslänska vintern hälsat på.
Det ser så lovande ut när snön faller.
Man lägger sej på kvällen,
och tycker det är så vackert.
Men när man vaknar på morgonen,
så är det på väg bort igen.
Vattnet rinner häftigt ur stuprören,
och det är bara grått, grått, grått.

Det är precis detta vädret min kropp inte tycker om,
ja, inte mitt sinne heller för den delen.
Men det jobbigaste är med kroppen.
Det verker intensivt i precis varenda led,
och jag kan egentligen inte göra ett dugg åt det,
mer än att äta verktabletter.
Det är bara till att vänta till detta går över.
Det är skit.

Det finns väl inget som är så vackert
som när det ligger runt tio minusgrader,
några cm snö som ligger,
solen skiner,
och det gnistrar i snön som om någon hade kastat ut diamanter.
Då är det vackert för båda öga och själ.
Men det får man nog vänta med att få se
först när vi kommer in i februari,
då brukar det bli sånna dagar.
Ja, jag längtar dit.
Då börjar ljuset komma tillbaka också.
Nej, nu blev det helt plötsligt väldigt långt till det,
fast tiden rusar iväg.

Jag har gått och lurat på en sak,
ända sen jag var i Norrland första gången.
Det var en grej däruppe som jag blev väldigt farsinerad av.
De hade byggt käcka grillstäder överallt.
Till och med vid hyreshus.
Det måste ju gå och ordna här med.
Jag har gått här på gräsmattan
och försökt hitta en plats där det skulle passa.
Ja, jag har ju tid på mej,
här blir ju ingenting byggt i vinter,
men det var så käckt.
De halva oljetunnorna är ju inte så trevligt å se på,
men detta som dom har i Norrland,
var så trivsamt,
och såg så inbjudande ut.

Från det ena till det andra.
Igår var jag så lyckligt lottad att jag fick en overlock symaskin.
Jag har alltid önskat mej det.
Nu var det inte med någon instruktionsbok,
för den hittade hon inte.
Och det förstod jag ganska fort,
när jag hade fått maskinen på bordet,
att jag skall nog inte pilla för mycket där
innan jag förstår vad alla drev och rattar betyder.
Men det skall bli väldigt roligt när den dagen kommer
då jag kan sätta mej och sy med maskinen.
Jag har en liten dröm långt bak i huvet,
och det är å kunna sy 1800-tals kläder.
Jag tycker att det modet var helt underbart.
Ända nackdelen i våra tider är att tygerna är ganska dyra.

Nej nu skall jag sluta för denna gång,
magen skriker och vill ha frukost och tabletter.
Men vi höres,
ha det så bra, Kesol.