Trött.

Ja, igår orkade jag inte skriva något.
Det var som om hela huvet var tomt.
Jag hade fått ackupungtur innan,
och jag blev så enormt trött.
Det skall ju vara bra om man blir det efteråt,
för då har det fungerat bra.
Så jag får väl vara nöjd egentligen.
Det kändes så konstigt att sitta här och försöka skriva något.
Men jag visste knappt vad ett tangentbord var,
så jag bara släkte ner,
och kröp till kojs.
Jag sov så gott,
ingen huvudverk när jag la mej,
och ingen när jag vaknade heller.
Det var en underlig känsla,
det var nästan så att jag fick känna efter om huvudet satt kvar.

Jag gillar inte dessa nålarna,
och särskilt inte när sjukgymnasten kommer
in i halvlek för att snurra på dom.
Dessa små jäkla hullingar som sitter ytterst på nålen,
käns verkligen.
Jag tror det känns mer när man har fibromyalgi,
eftersom huden är så känslig i god tid innan.
Men förra gången jag fick en kur med ackupungtur
, så var jag fri från huvudverk i nästan 10 år,
så det är en behandling jag verkligen rekomenderar.

Nu med lite lösare ledigare nacke,
skall jag gå ut i boa och fixa mej lite ved,
för det är lite kyligt inne,
så luktar det så gott när man eldar.
Vem vet, jag kanske har varit pyroman i ett tidigare liv.
Ja, det är väl lika bra att hoppa i det,
som att krypa i det.
Veden värmer många gånger sägs det,
och det är ju verkligen sant.
Vi hörs, Kesol.