Att föregå med gott exempel.

Jag försöker att intala mej varje dag,
om att inte bli irriterad över saker och ting.
Jag vet att det inte hjälper,
men hur skall jag ta det,
när det är så uppenbart hur systemet fungerar i samhället.
Jag för min del tycker att folkvalda politiker skall föregå med gott exempel.
Jag hörde här för ett par dagar sen att landstingspolitikerna
hade höjd sina löner med 6000 kr i månaden,
så deras lön är nu ca 58000 i månaden.

Jag pratar med gamla arbetskamrater ibland,
och hör att de får slita nåt fruktansvärt för att klara upp sin arbetsbörda.
Blir någon arbetskamrat sjuk,
så sätts det inte in någon ny, utan de som är kvar,
får dela på den bördan med.
Jag tycker att det stinker om sånt här,
jag kan inte se att politiker föregår med gott exempel här.
Vad har dessa politiker åstadkommit för att göra sej förtjänt av denna löneökning,
som redan innan var för mycke.
Samtidigt har vi via radio och TV fått höra hur höjdarna
hela tiden pratar om att det måste bli
en återhållsam lönenivåhöjning när det gäller anställda,
för det finns inget utrymme för det.
Hur många tror på det, det är nog ett fåtal,
men hur många säger ifrån, slår näven i bordet
och säger att nu är det jävlar i min själ nog,
det är nog ännu färre.

Men sen kom ju nådastöten idag då.
När det blev tal om alla bonusar som skall betalas ut,
och det har höjt sej med milliontals kronor.
Jag vill minnas att det inte var så väldigt länge sen
som Metall gick bakom ryggen på de sina,
och gick ut på nyheterna och talade om att de hade kommit överens
med arbetsgivaren, att sänka lönen med tjugo prosent,
mot att ingen skulle bli uppsagd.
Och detta fick de anställda reda på via radion.
Jag tycker det osar så jävla bränt om allting.
Har du låg inkomst, så gör de andra vad de vill med en,
både fack och arbetsgivare.
I allt detta, så blir människor som lider av olika sjukdommar,
utförsäkrade numera,
det finns de som har haft 100% sjukersättning(inklusive mej själv)
som bara får ett brev eller ett samtal,
att det dras in, helt eller delvis,
själv fick jag ett telefonsamtal.

Är det konstigt att människor blir sjuka,
är det konstigt att hjärtinfarker kryper neråt i åldrarna,
är det konstigt att människor blir deprimerade,
är det konstigt att människor faller ifrån,
för att de inte orkar, nej jag tycker inte det.

Det som är sorgligt är ju det att det är för många som blir
helt utan skydd i ett samhälle som sägs vara ett av de bästa i världen.
Jag skulle så gärna vilja veta vad de mäter de i.
Tyvärr är det ju så att vi nordbor är kända för att
inte ta till strider när det gäller,
vi drar oss undan istället.
Detta förändrade samhället som har blitt
skulle skett i Frankrike,
då hade det jävlar i mej blitt liv i luckan.
Jag förstår inte riktigt skillnaden på moderat och komunist,
men det kanske är det att moderater gärna vill bygga
ett samhälle där pengarna och deras ägare skall ha makten,
leka storebror över arbetare.
Komunisten han samlar väl pengarna i stadskassan,
och delar ut där de bestämmer.
För mej är det mer diktatur i samhället nu än innan.
Det finns en sådan enkel lösning på en del av problemet,
acceptera ALLA människor som likvärdiga,
för när staten tar bort en människas värde,
vad har den då?
Ingenting.
Smyga in negativitet,
gör bara prossesen mer långdragen.
Nu har jag fått spydd galla över saker jag tycker är fel,
och det känns gott,
kanske jag kan få nattro.
Sov gott där ute,
så höres vi, Kesol.