God morgon alla vänner.

Åter en ny dag, men idag fick vi lov att vakna till dimma.
Men det är första natten på månadsvis som det inte är frost,
det betyder ju att snön har fått smällta sakta undan ett helt dygn nu,
utan avbrott från frosten.
Det är väldig förväntan i kroppen nu,
när man skall få se den första tussilagon,
eller snödroppar som sticker upp genom snön.
Många nya fåglar har börjat kvittra efter lång tystnad.
Jag har en viss förkärlek till småfåglar,
och jag vet inte varför det är så.
Det allra underbaraste som finns med våren,
är just fåglarna.
Tänk dej att sitta i en solvägg på vårkanten,
med en kopp nybryggt kaffe,
och bara lyssna.
Det sjunger och spelar överallt,
och jag kan aldrig bli trött på att höra dem.
Det är en välbehövlig njutning som går rätt till hjärtat.
Det finns inte mycket här i livet som kan mäta sej med det.
Det är ett fint sätt att koppla bort alla vardagliga bekymmer en stund,
eller som jag brukar säga,
sitta ner och vänta på sin själ.
Är det nåt vi människor är duktiga på,
så är det väl att skynda, och stressa.
Det är så samhället har blivit,
och man kan ju sätta sej ner och analysera varför det har blivit så.
Då får man ganska snart fram svaret pengar.
Om vi skall hinna få ihop så mycket som möjligt
på den korta tid vi har på jorden,
ja, då måste det bli stress eller skynda.
En del människor tycker om fart och fläckt hela livet,
de mår bäst av det.
Medan andra tar tag i den gamla hästen,
och lunkar fram i en behaglig takt,
och jag tar nog den gamla hästen till hjälp.
Stressa för mej,
är samma sak som att låsa kroppen på en sekund,
men det plågar mej inte särskilt,
för jag har kommit till den insikten att det funkar helt enkelt inte att stressa.
Människan, en del i alla fall,
ändrar sej mycket under resans gång,
jag för min del, tycker det är en skön ändring,
för hela livet får en annan betydelse när man hinner och stanna upp en stund.
Ja, jag kan hålla på länge och prata om det här,
men nu ringde min dotter,
hon kommer och hämtar mej,
vi skall åka till stan och införskaffa lite i matförrådet,
så jag får nog tänka mej att rigga om så smått,
kan ju inte dra till stan i nattkläder,
kram på er alla,
vi hörs senare, Kesol.