BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

torsdag 15 april 2010

Ja, då är jag 57 år nu då.

Jag känner givetvis ingen skillnad på idag, och igår.
Det med åldrandet kommer smygande på en.
Men jag skulle aldrig vilja vara ung igen.
Kanske beror det på barndomen jag hade,
det är svårt att se en trygg och underbar barndom,
för det vet jag ingenting om.
Det är konstigt, varje gång jag har fyllt år,
eller varje jul, så slår barndomsminnerna till.
Jag hatar det, och alltid sagt att jag inte kan göra något åt det.
Jag gillar inte att få presenter,
för jag blir alldeles stel i kroppen.
Jag kommer ihåg en födelsedag,
min låtsasfaster och hennes man kom på besök på gården där jag bodde.
Jag vet att de hade med sej födelsedagspresent,
och av formen att döma, så var det en bok.
Jag älskade att läsa, problemet var väl det att det var så mycke att göra där,
så man var alldeles slut när kvällen kom.
Dagtid arbetade man.
När de hade åkt,
hade jag fortfarande inte fått min födelsedagspresent,
men jag vågade inte fråga heller.
Men efter några dagar kom presenten från min fostermor,
farande genom luften,
och träffade mej i fästet vid revbenen.
Hon sa bara, du har väl fyllt år,
så detta var väl till dej.
Där är en anledning till att jag inte riktigt tycker om presenter,
de gjorde ont att få.
Det är konstigt vad sådant kan sitta kvar i en hjärna.

Jag tog ett väldigt viktigt beslut för några dagar sen,
och jag tror att det beslutet var en vändning i mitt liv,
jag skall berätta lite längre fram vad beslutet är,
men än så länge stannar det hos mej.

Jag har fått otroligt många gratulationer på Facebook idag.
När jag satt här och tackade de sista,
så tänkte jag en tanke som jag aldrig har gjort förr.
Jag tänkte att det skulle varit så roligt att samlat
både slekt och vänner en sånn här dag,
inte för presenter,
utan för en trevlig sammankomst, att få umgås.
Jag skall nog tänka mer på detta,
för förhoppningsvis så skall jag väl få fler födelsedagar.
Det kändes så gott att ha den tanken,
den har inte släppt ännu.
Så ikväll när jag lägger huvudet på kudden,
skall jag somna med en inre frid,
som jag aldrig känt förut,
kram på er alla, slekt som vänner,
nu skall jag släcka ner denna dagen,
Kesol.

0 kommentarer: