Nu har jag bestämt mej.

Jag har nu bestämt mej för att jag skall ut och föreläsa,
men det blir väl ingen start innan efter sommaren.
Jag skulle tro att det blir högskoler och sånt
som i första hand kan ha intresse för en sånn här föreläsning.
Det blir till att öppna sej för världen med sitt liv,
men jag känner det så fruktansvärt starkt att detta är rätt.
Jag kan inte hjälpa alla,
men alla kan hjälpa någon,
det är ett mycke bra uttryck,
kan jag hjälpa någon,
så skall jag så gärna göra detta.
Jag är helt säker på att det kan även hjälpa mej själv,
på ett helt eget plan.
Så nu skall hjärnkontoret få jobba lite varje dag,
och jag skall vara redo till hösten.
Det är konstigt,
jag känner absolut ingen oro över detta,
känner därimot en väldig iver att få sätta igång,
så jag får brumsa mej själv lite grann.
Det känns så otroligt gott i kroppen att ha tagit detta beslutet.
Kroppen sprudlar av iver och glädje,
då kan det ju inte vara fel.
Nu skall jag göra mej i ordning för att åka och handla.
Behöver fylla matförrådet lite,
men vi hörs säkert snart igen.
Kramizzzar till er alla,
Kesol.