Hej igen.

Ja, det blir inte så ofta som jag önskar, att sitta och skriva.
Det är tiden nu när det finns så mycket att göra ute,
så tiden räcker inte till.
När jag grejar ute i trädgården tänker jag mycket,
och så säger jag till mej själv att det skall jag blogga om när jag kommer in,
men då är det ofta glömt.
Jag har ett intensivt minne, men det är kort.
Idag skulle jag egentligen varit ute på två saker,
hade tänkt mej både till Norge, till min mor,
men jag var bjuden på barnkalas hos världens goaste Alva med.
Men jag har haft sånn tandvärk några dagar(eller veckor),
så nu går jag på penicelin, och har feber,
så det blir ingenting med någonting.

Jag läste lite hastigt på FB om en misstänkt våldtäktsman som blivit misshandlad.
Jag vet inte vad jag skall säga om det,
hat föder hat.
Egentligen är det bra om människan själv straffar sådanna varelser,
samtidigt som det är inte värd att slita krafter på sådant pack.
Ren och skär förnedring i offentligheten vore nog bra.

Jag har grundat på de olika straffen i Sverige,
och det är mycket hårdare straff för ekonomisk brottslighet än att ta livet av en människa.
Det säger en del var värdet är högst,
att ta ihjäl någon ger mindre straff än att försingra pengar, jippi.
Men det har faktiskt blivit något bättre än det var tidigare.
Jag tänker på mej själv, och alla de som är i samma situation som mej själv.
Det sägs ju att de dömda får vård och stöd för sina handlingar,
men jag blev aldrig erbjuden någon hjälp,
jag har fått kämpa på egen hand i alla år,
förutom nu de sista, men det var ändå jag som fick ta steget.
De dömda blir erbjudna denna hjälp.
Jag får innerligt hoppas att situationen har ändrat sej.

Jag undrar också vad det är som fungerar i ett huvud på en misshandlare/våldtäktsman?
Ser den personen sej som mer värd än någon annan?
Har denna personen på något vis större makt att utföra sina handlingar än andra?
Jag kan nämligen inte nöja mej med att säga att de är sjuka i huvet.
Mitt hat mot sånna människor är stort,
men ändå vill jag inte gå omkring och hata, för det leder ingen vart.
Jag kan köpa att uppväxten formar människan,
men det finns inget som rättfärdigar att göra andra illa för det.
Jag blev väldigt illa behandlad i elva år under min uppväxt,
men det finns ju inget som säger att jag måste göra likadant,
det var ju det jag rymde från.

Jag tror att alla vet när de gör fel,
och det är bara en själv som kan bryta onda cirklar,
så varför inte göra det med en gång.
Det finns ingen som kan säga till mej i dagens läge,
att jag blev behandlad så när jag var liten,
så jag vet inget annat.
Samhället är så upplyst idag, mer än vad vi anar.
Det finns TV apparater snart sagt på varenda fik,
radion går överallt, du kan inte missa information någonstans,
om du inte kan stänga öronen förståss.
Jag har levt så många år i offer rollen, men aldrig mer,
numera skall jag göra det som står i min makt för att hjälpa till att upplysa,
lyfta problemen fra
m i daxljuset,
för jag är så satans trött på att höra om alla dessa våldtäkter,
både på vuxna och barn.

Jag har verkligen goa människor omkring mej som skulle ställa upp och följa mej på min väg, hoppas du gör det med.
Jag skall berätta mer sedan om mina planer,
under tiden må så gott,
krama varandra,
det gör inte ont,
Kesol.