Räknas vi inte som självständiga längre.

Det gör mej så fruktansvärt illa,
när jag hör hur vår nuvarande regering behandlar människor.
Det har varit mer än en gång man har fått läsa om människor
som har mist nära anhöriga, men de får inte vara hemma sjukskrivna för detta,
för sorg är ingen sjukdom.
Bara att utrycka sej på detta viset, gör mej både ledsen och arg.
Det som gjorde mej mest illa, eller fick bägaren att rinna över,
var när jag läste om ett ungt par, som väntade en liten bebis flicka.
Men denna lilla flicka dog tyvärr innan hon såg dagens ljus.
Dessa förtvivlade föräldrar fick samma svar,
att sorg är ingen sjukdom, så sjukskrivningen godkändes inte.
Det är ju egentligen Försäkringskassan som tar beslutet,
men de måste ju ha fått direktiv från regeringen,
för så här omänskligt har det väl aldrig någonsin varit.
Här stod denna unga mamma med en enorm sorg,
och sa att hon hade aldrig varit sjukskriven, så hon hade inte kostat något förut.
Men vad är detta, jag trodde vi betalade via skatten till sjukförsäkring i detta landet,
eller gick det på de skattepengarna som regeringen sänkte???
Men det kan ju inte stämma, för det fick ju vi arbetare känna på via höjd a- kassa,
höjda bilförsäkringar, och säkert mer.
Eller är det så att borgarna verkligen vill visa återigen
att vi vanliga inte har samma värde som de som hör till grädden av landet.
Har de inte gått ett eller två steg för långt,
eller håller vi på att godta att vi betraktas som lögnare,
och människor med mindre värde allihopa?
De påstår att sjukskrivningarna har sjungt dramatiskt sedan de kom till makten,
och tacka fan för det,
när människor med långt gången cancer skall återgå till arbete
innan de är friska,
och när det har konstaterats i regeringsnivå att det inte behövs mer än
två sjukdagar efter en hjärt infarkt.
Här är det ju verkligen på plats att använda sej av omvänd psykologi,
eftersom de är så lärda inom sjukvård,
så bör det vara ett språk som även de förstår.
Ta en arbetsplats, där chefen är med på golvet och arbetar,
han betraktar sina anställda som arbetskamrater,
de jobbar på lika villkor.
Så kan vi ta en arbetsplats, där det är lika många anställda,
och chefen ser du bara ibland när denne fladdrar förbi,
han accepterar absolut ingen frånvaro,
talar om för dej att du inte är välkommen tillbaka om du får en infarkt
och är borta mer än två dagar.
Vilka arbetare mår bäst, vilka känner glädje i arbetet,
och vilka känner sej delaktiga.
Det är så enkelt, mår en människa bra,
så är det mindre sjukdomar.
Men det är ju inte det regeringen har gjort,
de har bara talat om att vi inte får vara sjukskrivna,
de har tagit bort sjukersättning från människor som engång har fått det beviljat,
det skedde med tvång,
jag vet, för jag fick bara ett telefonsamtal om att från och med då,
skulle jag inte ha nåt mer,
sen hur jag skulle lösa det, ja,
det var mitt problem.
Måtte det gå jäkligt fort till den 19. september,
och man får väl be till högre makter att de inte hinner förstöra så mycke mer,
nu kanske jag kan somna gott,
vi hörs, Kesol.