En tung dag.

Ja, igår fick jag beskedet att min moster har gått ur tiden.
Det är aldrig trevligt med sådanna besked.
Men det är livets gång.
För mej blir det så mycke funderingar,
och det är väl inte så konstigt i sej, eftersom jag knappt känner min släkt.
Det är först nu på senare år som jag lärt känna dom lite grann,
men då går de bort istället.
Tante Mary, var en enastående människa,
som har kämpat för sin familj i alla år.
Hon har fyra söner, som inte alltid har haft det så lätt,
men deras mor fanns där för dom i med och motgång,
hon vände aldrig ryggen åt sina barn.
Det är så man skall göra med sina barn.
Mina tankar går jo automatiskt till min egen mor,
som aldrig gjort annat än att vända mej ryggen.
Vad jag önskar att hon hade haft en aning av vad tante Mary hade,
va det skulle kännas gott,
att få ha en mor som jag kunde frågat om råd,
fått en kram när saker och ting hade varit svårt,
men nej, jag har aldrig vad jag minns fått någon kram av min mor.
Att två systrar kan bli så olika,
jag kan knappt förstå det.
Jag hoppas så innerligt, tante Mary,
att dina plågor och smärtor och orolighet har tagit slut,
och att du får frid i ditt strevsamma hjärta.
Du kämpade för de dina, så du kan sova med gott hjärta.
Vila i frid, och njut av det du kommer till,
på återseende tante. Kesol.