Börja om från början.

Jag har bestämt mej för att börja om från början med min bok.
Synd att jag inte fick färdigt den när jag hade förra datorn,
för den var så enkel att skriva på,
eller så är det att jag inte förstår detta programmet riktigt,
men det har jag väldigt svårt för att erkänna.
Jag får helt enkelt skriva ett kapitel åt gången,
då blir det enkelt att spara, och enkelt att komma ihåg.
För nu skall den bli färdig, det är jag fast besluten om.
Jag har malt den här boken i så många år nu,
att jag känner att det får bli ett avslutat kapitel snart.
Det hender så mycket annat i livet nu,
så jag vill helt enkelt komma ifrån alla de förbaskade tråkiga påminnelser varje gång jag skall skriva om det.

För övrigt har jag ju börjat på ett nytt jobb,
och jag trivs nåt så in i bängen bra.
Det tar sin tid att komma in i rytmen,
det tar sin tid att lära sej folket.
Det tar väldigt mycket energi från en,
och jag har inte varit duktig med att fylla på med ny,
men jag skall bättra mej där, för min egen skull.
Jag skall meditera, för det är faktiskt helt underbart,
kostar inte en krona, och gör inte ont, så varför vänta??

Fick telefon från min morbror för en stund sedan,
han hade varit hos min mor,
och hon berättade för han att hon hade haft besök av sin syster.
Hon hade kommit efter jobbet, sa hon.

Den såkallade systern, är jag, som är dottern,
förstår att nu börjar de riktiga problemen för henne.
Hon sa till mej att hon sover dårligt på nätterna,
för hon undrar var ungarna hennes har tatt vägen.
Jag förklarar för henne att alla hennes barn är vuxna,
och har egna hem.

Men det slog mej, att det kanske är nåt helt annat hon menar.
Hon lämnade faktiskt ifrån sej fem av sina nio barn,
kanske är det samvetet som gnager henne.
Det finns ett talessätt som säger att samvetet hinner alltid ikapp en.
Då tycker jag nog lite synd om henne nu.
Egentlig så hoppas jag att hennes minne inte kommer ihåg så länge.
Fast hon inte har tillfört mej något positivt,
så önskar jag henne ingen plåga ändå.

Hon gjorde ett val engång i tiden,
kanske var hon påverkad av de mennen hon hade,
kanske var det aldrig hennes önskan att det skulle bli så.
Kanske hon inte hade modet att säga som det var,
utan lät mennen styra.
Kanske var det mennens agerande mot oss barn som gjorde att det blev den enklaste vägen.
Ja, det är mycket frågor,
som jag nu aldrig kommer att få svar på längre,
för hennes minne tynas nu bort,
och det går fortare, och fortare för varje vecka.

Ibland undrar jag över hur viktiga svaren egentlig är,
kommer jag att må bättre om jag får svaren.
Nej, faktiskt, riktigt ärligt, så tror jag inte det.

Jag lägger detta till minnesbanken, bara för att ta fram det, om jag vill själv.
Numera skall jag se till att mitt liv blir det jag
djupt inom mej har önskat i så många år,
men aldrig vågat ta fram dom till ytan.
Jag skall sköta om min biologiska mor,
så långt jag klarar och orkar,
samtidigt som jag skall jobba med mina egna drömmar.
Jag tror det blir bra jag.

Nu skall jag knyte mej, och drömma sött,
men vi hörs igen.
Kramar till er alla, Kesol.