Kluvet???

Idag skall jag till Norge till mor,
och hjälpa henne att städa bort lite nikotin från fönster, möbler och väggar.
Det är inte utan att det känns lite kluvet detta,
men jag tar det som en kvinna.
Det är nödvändigt i högsta grad.
Hon rökar i ett kör, och passar sej väldigt noga för att inte öppna något fönster,
för frisk luft kan vara jävligt lurigt se.
Allt blir som en seg hinna inne,
och det är väl detta jag skall försöka avlägsna idag.
Jag tar med mej en liter super 10,
så får jag se hur långt jag kommer.
Det hjälper väl inte så länge,
men det som är gjort, är gjort.
Hon klarar ju absolut inte av det längre.

Det är konstigt, hon känner inte igen mej varje gång jag kommer,
men att röka, det glömmer hon inte.
Kan undra om det kommer att falla i glömskans dal någon gång för henne?

Min morbror hade varit hos henne för några dagar sen.
Det är ju hennes bror.
Då hade hon sagt till han att hon hade haft besök av hans syster.
Han säger att den ända systra han har i livet, är henne.
Jamen, säger mor, hon som brukar göra mat...
Herregud, säger morbror, det är ju din dotter.

Detta är Parkinsson, som utvecklar Allzeimer.
Det är så man önskar att hon föll i glömska helt och hållet.
Det är nog det värsta stadiet de hamnar i,
gränsen mellan att komma ihåg, och inte.
När minnet är med en stund, och de vet om att något är fel.

Det är gott att inte veta vad som skall drabba en i framtiden.

Nu skall jag packa ihop mat, och skurmedel,
för att göra mej startklar.
Men vi höres av,
och glöm inte att krama varandra,
och säg vänliga ord,
kram Kesol.