En jobbig dag.

Egentligen brukar jag inte skriva här när jag har jobbiga dagar,
men jag gör det idag.
Undrar om jag har fått för många manliga hormoner i mej,
för jag är förkyld, och känner mej ynklig.
Det brukar ju vara mennens sida av livet det.

Det är ju så att övergångsåldern kan göra mycket konstigt i en kvinnas kropp,
och idag känns det som jag har drabbats av alla de jävla symtomer som finns.
Ena stunden kan jag känna en otrolig längtan efter en mans närhet,
för att i nästa stund undra vad jag skall med en man till.

Jag hatar när det rinner ur näsan,
och det gör hur ont som helst när jag skall snyta mej.

Jag har absolut noll action idag, ändå så har jag gjort en hel del.
Kanske dax för mej att komma mej utanför dörrarna och göra nåt roligt igen,
men jag vet inte vad....

Lyssnar på kärlekssånger med Andrea Boccelli,
och känner mej som ensammast i världen.
Men det kanske är nyttigt att känna så ibland,
för att uppskatta andra saker i livet, som...... just nu vet jag inte.

Kanske skulle dra igång lite Jerry Lee Lewis istället,
och måla lite fönster, kanske kan komma i form lite bättre.

Ta inte detta så allvarligt, det är mest gnäll,
men det känns gött det med ibland, kanske typiskt kvinnligt?
Glöm inte att krama varandra..
ni som har nån att krama, så hörs vi igen,
och då kanske den obotliga optimisten i mej har hittat hem igen.
Kram Kesol.