En otäck känsla.

Jag har gått hela dagen med en otöck känsla,
och hela tiden kommer min mor i tankarna.
Varje gång jag känner det här,
så är det hennes bild som kommer upp.

Det borde inte kännas så otäckt tycker jag då,
när det gäller henne,
för vi har aldrig någonsin stått varandra nära,
jag åker inte dit av plikt heller.
Det är nog mest det att de gamla arbetstagen
sitter för djupt rotade i mej.
Hon är gammal, därför tittar man till dom.
Jag tror att det är så jag känner,
jag vet inte riktigt.
Men skulle hon nu gå ur tiden,
så är det inte så konstigt,
hon blir ju iallafall 81 år,
så hon är ju ingen ungdom.

Det är konstigt att den tanten har klarat sej så länge som hon gjort.
Hon har varit storrökare i alle år.
När man kommer hem till henne,
får man nästan skära sej fram i rökridån.
Tobaksbolaget får en stor förlust den dagen det händer.

Tänk allt tjat om att rökning är så farligt,
då skulle de träffat henne.
Nästan alltid har hon rullat sina egna cigaretter,
så de är ju filterlösa också,
men hon har inte ens fått KOL.
Så för vissa är det tydligen inte så farligt,
hos henne är det nog farligare för omgivningen.

Jag får väl ringa tanten å höra hur det står till,
så kanske den här känslan kan lägga sej.
Ja, då fick jag klagat lite till,
och till dej som tycker att det låter bedrövligt,
skyll dej själv att du läste det.
Ha, ha.
Hej o so long, Kesol.